Om boken: 2020 / En vit dimma sprider sig genom skogen, bland tallarna, den tar sig fram bland de blå björkarna, bland det gråtande gräset, sedan en dimma från ord, från folks rykten. Från folks rykten, från flicktårar, där pelarna av trasiga björkar sticker ut, där i pölarna mörkret har gått djupt, där kärleken var, och gått ner i floden. Ja, de mörka nätterna gick ut i floden. Och i den dimman - Vedaerna - döttrar. Vars liv plockade blomman innan den blommade... Den vita dimman är de vita Vedas dimma. ... och ingen vet hur dimman väljer vedan, ger vedan och tar vedan. Veda är inte kända för någon. De kommer att komma ut ur dimman i skogskanten. Helt vita. Och de kommer att sitta ner för att väva kransar och sjunga sånger... Och, gud förbjude, killen ska svara på deras uppmaning... Han kommer inte att lämna levande om hans hjärta inte är rent. Vedas kommer att locka in honom i den mörkaste poolen på floden. I den där poolen där de själva drunknade av kärlek... Och om killen har ett ljust hjärta, kommer Veda att ge honom en gåva som han ber om…